Årets tema gränslös har i detta fall tolkats som att människor är olika – men lika. Det finns ingen absolut gräns.

Min bildvärld och de existenser eller figurer som befolkar den är gränslös. Gränsen mellan vardaglig verklighet och fiktion är utsuddad. För att försöka synliggöra ett visst mentalt tillstånd använder jag mig av både humor och allvar.

För målningens miljö med kuber, som en figur vilar på, har jag hämtat inspiration från plattformsspel som till exempel Super Mario. I Super Mario rör sig och hoppar spelets jag mellan avsatser och olika plan fyllda av kuber. Kuberna kan innehålla ”belöningar” i form av odödlighet eller extra liv, samtidigt som de erbjuder vägar att ta sig fram på. I min målning kan kuberna också ses som podier, sådana podier som förekommer inom konsten, och som ska lyfta upp och bära fram något som ska synas och som kan vara vackert eller provocerande.

Målningens figur utstrålar butter självständighet. Figuren kan också ses som ömkansvärd, utsatt och blottad. Men den tycks inte be om hjälp, i stället kräver den respekt för ett liv som kan verka annorlunda – men som kanske inte är så annorlunda som vi tror. Ligger handikappet eller deformationen i betraktarens öga? Figuren har delvis mänskliga drag, som kan bjuda in till medkänsla och kanske så småningom acceptans av ett liv som inte följer den gängse mallen för normalitet.

När nu figuren tar en paus är den inte uppgiven. Den ber bara betraktaren vänta ett tag så att de, figuren och betraktaren, sedan kan gå vidare tillsammans.